Nu när sommaren är inom räckhåll, sådärpass att man känner doften av den och hör måsarna skrika och kan ligga barbent på terassen soliga dagar. Då kommer den. Längtan till skären. (Sommarstugan kallas det visst för er som inte är från österbotten).
En sån fantastisk lyx att få ha ett ställe med den perfekta kombinationen av gemenskap och avskildhet. Under de intensivaste semesterveckorna bor vi uppemot 25 personer ute på sommarstugan, fram tills ifjol delade också alla dom personerna på ett enda utedass och endast en bastu utan rinnande vatten att tvätta sig i. Nu har vi fått en toalett också och en dusch. Barn under 15 år utgör den största gruppen. Så himla fantastiskt att få ha en sån gemenskap och för barnen att växa upp med såna Bullerbysomrar.
Och sen när man känner att man behöver få dra sig undan för sig själv en stund, eller åtminstone gå sova för natten, så får man krypa in här, till vårt 3X3 meters sommarparadis.
Här mår jag alltid så fantastiskt bra och njuter som mest efter en länk längs skogsvägar följt av en bastu med många dopp i iskallt vatten. Medan alla släktens barn sover sött i sina respektive stugor sitter vi vuxna ute på bryggan och äter kvällsmål, dricker ett glas vin, spelar Pidron etc med babycommarna på rad. Och sen sover man så skönt under det sluttande taket medan sommarregnet smattrar mot takplåten. Älskar’t.
